elin

När jag och syster gick och handlade nu på morgonkvisten (okej då, mitt dagen) så gick vi upp till kära ICA blå center. När vi masade oss tillbaka hem med en kasse fylld med a l l t som man kan tänka sig att en sallad kan innehålla och jag pratade på om något oviktigt så stannar en trevlig man och ställer en underlig fråga.

-Ursäkta, men vad pratar ni för språk? Jag och Towe tittar lite konstigt på varandra och svarar att vi pratar svenska...

-Jaha, men vart är ni ifrån då? Jag funderade om det var norska eller någon konstig dialekt.

- Jaa, vi är från Norrland, svarar Towe.

-Ja, men det är ju jag med! svarar mannen

- Vi är från Hammarstrand, säger jag i hopp om att mannen ska få ett bra svar på sin fråga.

-Jaha, jaja. Ursäkta då, men ha en jävligt bra dag! säger mannen och ler.

Mannen går iväg och vi står kvar och tittar konstigt efter mannen, men sen börjar vi gå hemåt samtidigt som vi skrattar åt denna konstiga händelse. Jag funderar på varför det skulle låta som vi pratade ett annat språk, men Towe förklarade att det säkerhet var på grund av att jag pratar fort och inte artikulerar som den bästa programledare direkt. Det måste jag försöka ändra på, iaf om jag vill att folk ska förstå vad jag säger, tycker Towe.

Jahopp, men det dåliga medför väl alltid något bra. För jag menar, hur många har typ ett eget språk?! Typ ingeeen!

Så härmed inför jag språket Elin Johnsiska. Höhö. Okej skämta bare, det sög.

Men ändå, fett coolt! I got my own language!

(och, vem orkar artikulera som en programledare då? Inte jag iaf. Eller, man lär ju få jävligt vältränade ansiktsmuskler, typ. Det är väl bra, om man nu känner för att ha ett vältränat ansikte.)