elin

Nu börjar det dra ihop sig. Mot slutet. Det låter bra, "mot slutet". Det kan ju vara slutet på en jobbig vecka, slutet på en relation, slutet på drömmarna, eller slutet på den sista kladdkakebiten. 
     Eller som nu, slutet på detta år, inte på tre år i gymnasiet och då studenten väntar vid dörren (vilket man så ofta önskar att läget vore när alla glada studenter springer runt med vita mössor). Nej, slutet på första året på Vittra, vilket har gått sjuuukt fort. Hann ju knappt börja längta hem till kära vischan innan man påbörjat betygssnack. Eller jo, klart man gjorde, men det känns så iaf.
De flesta skulle väl säga att tiden går fort när man har kul. Jag håller med. Eller så kan det ju vara så att man är så jädra förvirrad så att man inte hinner med tiden. Det är nog olika, hoppas dock att den största delen av ens tid går åt till att ha kul, och inte att vara förvirrad. 
     Men med lite eftertanke som det så snyggt heter så har det väl varit ett okej skolår (hatar ordet okej, man fattar ju aldrig vad man menar egentligen). Och ifall man tänker efter ännu lite mer så har det nog varit ett jädrigt grymt år, med allting kring skolan och utanför skolan! Ett år som en berg- och dalbana, där vägen neråt aldrig verkade börja vändan uppåt. Men när det väl gör det, när vägen hittar en liten stig uppåt så blir det riktigt grymma tider, och underbara tider. Förmodligen så har man väl förlorat en hel del på vägen dit, på vägen uppåt, vilket man kanske inte inser förrän man redan befinner sig där. Och då blir det ju jobbigt, ifall man saknar det man har tappat vill säga. Och det gör man ju oftast, speciellt ifall man ska vara så jobbigt duktig på att sakna.

Nu blev det ju djupt här, usch och böhö. Näe då, bra och roligt på något sätt med antar jag.

Appropå roligt, eller glädje snarare. Igår glädjes jag åt att jag är uppväxt på landet med alla djungellagar som gäller där, och ännu gladare för att jag växt upp djungellagarnas gård, typ. Följde nämligen med mamma när hon skulle hämta ut kött, och hon blev bara tvungen att föklara hur man slaktar ett djur när hon insåg att jag inte visste det. För det hör ju tydligen till alla normala tonåringars allmänbildning- NOT.

Iaf, blev då glad över att jag inte börjar banka på öronen när "blod och halspulsåder" nämns. Det är ju inte så fresch och trevlig info, men är glad över att man iaf inte börjar snyfta och lipa då (vilket man gjorde för några år sedan, så fort någon sa blod och djur i samma mening så var man ju olycklig för en vecka). Gött då att man tydligen börjar växa upp lite och förstår lite mer, typ.

Ääh, sämst. Detta inlägg drar iväg, det blir ju bara sämre och sämre i takt med att man blir tröttare, veckans brist på sömn börjar visa sig. Men nu äre helg, högen med skolarbeten har blivit väldigt, väldigt liten nu... Så nu ska man väl gå in på facebook och gilla något, bara för att gilla liksom! Och må väl gilla dubbelt, för snart är det ju sommar! Hade!