fluminlägg nummer ett
storler åt en tunna veckan ut
Jag tror med säkerhet att jag aldrig någonsin har känt mig så lycklig över en film tidigare. Då menar jag sådär löjligt glad och lycklig, så glad att man cyklar i cirklar och tänker att gula löv är banne mig det vackraste som finns.
Denna film, som borde få typ femton getingar i betyg, är I rymden finns inga känslor.
Ni som inte har sett den, gör det. Och ni som inte har tänkt att göra det, ni kan ju hänga nån annanstans.
Nu ska jag googla reda på namnet till regissören till denna film, och så ska jag googla två gånger extra på ja, inte vett jag.
Dock så blev man som vanligt inte den mest omtyckta i biosalongen. Men vadå, det må ju höras att filmen va dörolig!
Hade!
tjena trash
Och nu har jag stått i landet i ulltröjan och plockat den kommande veckans middagar. Gött, lite jord och lantliv kan ju inte skada när man lär fastna i stan ett bra tag framöver. Och, det bästa, kommer tjäna grymt på att inte handla nån mat, gött gött.
Medan mum och Hanna softar runt i Italien så har jag för första gången varit enda födelsedagsbarnet för dagen, speciellt. Towe och Jocke var hemma en snabbis i helgen och hade med sig en present, vilket man blev aningen paff över. Även de som seriöst lever på att mobba mig har väl en snäll sida ibland, tänkte jag. Men näe, icke. Fick en vinflaska, vilket man får tycka är en bra present, men den ska förvaras av mamma och pappa tills nästa år (!!). De hade sann skadeglädje åt att man bara blev sjutton.
Om en kanelbulle senare så har man energi för att packa, vilket kommer gå på en kvart. Det är ju bara att ta reda på grejorna i vårt välsorterade hus, eftersom allt ligger prydligt kvar där man sist la det.
Mmm, älskar vårtat hus som inte alls påminner om Röda Korsets kläder- och diverse insamling.
Och imorgon börjar allvaret igen. Eller?
På återseende!
in the south, typ Skåne
Befinner sig nu på södre breddgrader. Har nu avklarat den tredje (??!) roadtrippen med delar av min familj på mindre än ett halvår.
Alltså vaaaad?!
Lever nog fortfarande bara på grund av att man införskaffade i ett par rosa Kids-öronskydd, ishockeyskydd och ett par påssar Polly.
Närå, såna medel har man inte behövt ta till, än.
Hörs!
dessa festivaltider
Och nu har man laddat om till lite nytt festivalliv, imorrn bär det nämligen av till Näsåker och Urkult! En schysst kontrast till stan och yran, nu väntas skönaste stämningen, linsgrytor, mysiga tält och hej-alla-ni-alternativa.
Är trött som en gnu nu efter älskad intervallträning, men ska ta en banan så att man orkar börja packa och rota igneom garderoben efter batiktröjan och hippiebyxorna. Och ska smörja in håret i lite smör och inte tvätta det på hela helgen, så att de får sånna dära snygga hemmagjorda dreads. Får ju inte glömma marijanaplantan i vardagsrummet heller. Fit for fight for Urkult.
Närå! Just kidding with ya!
Har faktiskt tvättat håret.
Haha alltså näe, nu må jag sova, innan det blir lite to mutch här, för det vill man ju inte.
På återseende!
goa dagar
Så nu är man glad veckan ut, och ännu gladare ska man väl bli när man ska ut och frigöra lite endorfiner med lite träning! Gött.
I lördags var det cruising, vilket var en jädrans kul kväll. Den hade ju dock sina mindre vackra stunder, men sånt ingår väl antar jag. Ronja besökte denna ibland ganska så najsa håla över helgen också, mycket trevligt!
Förmodligen är det schyssta dagar på ingång. Jobb, träning, festival och kanske lite festligheter väntar.
Hörs!
kuuuul
helt enkelt sommar
pinsamhetens bekännelse
Något pinsamt är när man på smidigaste sätt ska försöka köra ut cykeln från cykelstället bredvid Paus, men istället så visar sig klantigheten och man lyckas välta tre andra cyklar som dominobrickor. För att verka så oberörd som möjligt av händelsen så tittar man ner på ens fötter och svär tyst och hoppas att ingen såg. Man övertygar nästan sig själv om detta, ända tills man känner hela Paus uteserverings blickar och fniss i ryggen.
Eller så är man bara så himla duktig på att inbilla sig att folk såg, skrattade och stirrade. Även fast de kanske i själva verket knappt märkte en förvirrad och klantig blondin som inte kan köra ut en cykel från ett cykelställ utan att orsaka en scen.
Och självklart så stannar man kvar och lyfter upp cyklarna, även fast man i själva verket bara vill cykla där ifrån på ett jädrigt snabbt, smidigt och diskret sätt.
I alla fulla fall, det var ganska så pinsamt.
En annan pinsam sak är när man säger:
-JAG ÄR DYR! Samtidigt som man tittar ner på det som finns innanför behån.
Oj oj, någon mer som ibland tänker en tanke som "Herreguuud, vem är jag och vad gör jag?!" ?
Inte? Nähä.
en kväll som denna
att inse
Det som inte ska hända, det händer.
Eftersom livet är inte rättvist. No words.
I fredags så var det iaf studenten, vilket var en rolig sådan! Efter att man plockat burkar på Österäng mellan 20.30-23.30 (nej, jag befann mig inte mitt i några festigheter. Vi strosade runt på österäng med svarta soppåsar, en pinsam och grymt kall början på kvällen). Men aja, som tur var så hade man ju kul sen vid trappan. Där dansade man till sköna covers så att man blev både varm och glad. Sedan några små äventyr innan man begav sig hemåt.
Och nu är man inne på sista skolveckan, och denna vecka gör skolan verkligen sig rätt till vissa ökennamn/rykten. Om man tror att detta är en slapp skola så kan man gärna fortsätta tro det. Denna veckas schema innehåller nämligen absolut ingenting, så enda anledning till att gå hit är för att äta. Vilket dock är en ganska så okej anledning ändå.
Och sommarn är snart på ingång. ELLER!? Näe, kallt som satan, får ju titta i allmenackan fem gånger om för att förstå att det är juni.
the time to think and the time to change
.
some pics
some thought, sort of!
Eller som nu, slutet på detta år, inte på tre år i gymnasiet och då studenten väntar vid dörren (vilket man så ofta önskar att läget vore när alla glada studenter springer runt med vita mössor). Nej, slutet på första året på Vittra, vilket har gått sjuuukt fort. Hann ju knappt börja längta hem till kära vischan innan man påbörjat betygssnack. Eller jo, klart man gjorde, men det känns så iaf.
De flesta skulle väl säga att tiden går fort när man har kul. Jag håller med. Eller så kan det ju vara så att man är så jädra förvirrad så att man inte hinner med tiden. Det är nog olika, hoppas dock att den största delen av ens tid går åt till att ha kul, och inte att vara förvirrad.
Men med lite eftertanke som det så snyggt heter så har det väl varit ett okej skolår (hatar ordet okej, man fattar ju aldrig vad man menar egentligen). Och ifall man tänker efter ännu lite mer så har det nog varit ett jädrigt grymt år, med allting kring skolan och utanför skolan! Ett år som en berg- och dalbana, där vägen neråt aldrig verkade börja vändan uppåt. Men när det väl gör det, när vägen hittar en liten stig uppåt så blir det riktigt grymma tider, och underbara tider. Förmodligen så har man väl förlorat en hel del på vägen dit, på vägen uppåt, vilket man kanske inte inser förrän man redan befinner sig där. Och då blir det ju jobbigt, ifall man saknar det man har tappat vill säga. Och det gör man ju oftast, speciellt ifall man ska vara så jobbigt duktig på att sakna.
Nu blev det ju djupt här, usch och böhö. Näe då, bra och roligt på något sätt med antar jag.
Appropå roligt, eller glädje snarare. Igår glädjes jag åt att jag är uppväxt på landet med alla djungellagar som gäller där, och ännu gladare för att jag växt upp djungellagarnas gård, typ. Följde nämligen med mamma när hon skulle hämta ut kött, och hon blev bara tvungen att föklara hur man slaktar ett djur när hon insåg att jag inte visste det. För det hör ju tydligen till alla normala tonåringars allmänbildning- NOT.
Iaf, blev då glad över att jag inte börjar banka på öronen när "blod och halspulsåder" nämns. Det är ju inte så fresch och trevlig info, men är glad över att man iaf inte börjar snyfta och lipa då (vilket man gjorde för några år sedan, så fort någon sa blod och djur i samma mening så var man ju olycklig för en vecka). Gött då att man tydligen börjar växa upp lite och förstår lite mer, typ.
Ääh, sämst. Detta inlägg drar iväg, det blir ju bara sämre och sämre i takt med att man blir tröttare, veckans brist på sömn börjar visa sig. Men nu äre helg, högen med skolarbeten har blivit väldigt, väldigt liten nu... Så nu ska man väl gå in på facebook och gilla något, bara för att gilla liksom! Och må väl gilla dubbelt, för snart är det ju sommar! Hade!
vilket språk?
oj vad lågt, så lågt som dina och mina tankar
Häromdagen så rensade jag vårt kylskåp. Man kan ju fundera på varför man inte har gjort det tidigare. Varför ska jag vänta tills hela köket och nästan hela lägenheten luktar sur ost? Men tog iaf tag i saken, så slängde allt som hade bäst-före-datum för long time ago, och även det som luktade rent av apa.
Men, när det var skurat och rent och till och med lite glansigt så luktade det fortfarande. Fick då för några korta sekunder en bortkopplad hjärna och tänkte om man ska ta och hänga upp en wunderbaum? Eller sputa lite parfym för att dölja lukten? Men inser ju att det vore jädrigt äckligt. Men inser då också att det är som med vissa människor. De sprutar lite parfym för att dölja deras bittra självkänsla och tror att de genom lite parfym kan lukta gott så att de kan må lite bättre. Eller de som lägger hänger upp en wunderbaum i bilen för att dölja att den luktar skunk för att de köpte den svart av en underlig man för en så billig summa så att de skäms.
Senare så märker jag att det inte luktar nått från kylskåpet, utan tydligen från nått rör i köket som måste bytas ut. Det var ju bra, antar jag.
Men gör egentligen de något fel, de som stärker utsidan för att höja insidan? Enda nackdelan är väl att omgivningen märker de så mycket tydligare då, när parfym sprutar utsidan glansig. Eller de som har en wunderbaum i bilen för att de skäms över bilen inte visar det vackraste yttret? Men behöver de egenligen skämas? Förmodligen inte. För alla skäms vi över de småsakerna som vi själva endast ser, omgivningen märker de bara när vi försöker dölja det. Eller?
Men man kan ju både använda parfym och wunderbaum även fast man inte skäms över något, såklart.
Städis gick precis förbi och frågade KK ifall hon skulle klippa hans hår. Det skulle vara en rolig syn tycker jag.
förvirrad
Rebecca har ju läst Twilight! Var fick jag det ifrån, att hon typ hatar allt som har med Twilight att göra...? Kanske så blandade jag ihop henne med Ida, men det känns lite orimligt. För kan ju inte se så många likheter dem imellan som skulle göra att jag blandar ihop dem. Och inte schysst kompis förresten, vem skulle blanda ihop sina vänner liksom?! Hm.
Tove gav mig tidernas skuldkänslor igår iaf. Jag är tydligen inge bra vän, och allt som inte går enligt Toves väg är mitt fel.
Får Tove inge bra resultat på matteprovet- Elins fel.
Är Tove dyster-Elins fel.
Lyckligtvis så känner jag ju denna flicka så bra att jag vet att det mesta hon säger är lite av ett skämt. Tur det. Annars skulle ju mina Vittra-feelings visa sig och jag skulle vid det här laget ha rabatt på rakblad.
Slutsats- Jag är inge vidare kompis, blandar ihop mina vänner och gör dem dyster. Soorgligt!
vårsol
När vårsolen hade börjat våga sig fram för några dagar sedan så satt vi som så många andra i här i staden på det omtalade stortorget och frossade i solen som varit så frånvarande under vintern (varför liksom? om solen sken hela vintern så skulle ju inte folk bli deprimerade på grund av mörkret. dumt). När vi sitter där ganska så glada så kommer det två män och går uppför trappan bredvid oss. Inget mer med det egentligen, män/gubbar/pojkar har väl gått där innan. MEN! Mina ögon faller på en av männen, som ser bekant ut på något sätt. Jag börjar tro att jag vet vem det är men är inte helt säker tills... jag hör hans röst.
VANHEDEN! Det var vanheden i Jönssonligan! (dock lite äldre och inte med lika snygga korta byxor som i filmerna)
Ni som inte tycker att det är coolt kan jag ju bara prenta in i ert medvetande att det är det. Jävligt coolt.
Jag och Stina blev blev lite hyper åt detta så vi ringde runt till lite folk och skröt om att vi sett den coolaste filmkaraktären ever. Och till de andra i vårt sällskap som inte tyckte att detta lika häftigt kan jag ju bara ge en mupp-varning på.
Till tanke på Rebecca som är hemma och inte är kan vara här och skratta åt allt vittra-folk ska här skrivas ett boktips till denna flicka: Twlight (jag vet att du vill läsa dem, och jag vet att du tycker Robert Pattinson är snygg. Det är bara att inse, du kommer falla dit och bli helt fast i dem, som alla andra girls i världen) hö-Hö.
Vi saknar dig!
vintrig vinter
För någon dag sedan ville jag ha allt som inte hade något att göra med snö, kyla och täckbyxor. Jag ville ha varma sommarkvällar, lyssna på livemusik i en trång och varm publikmassa, gå på torra grusvägar och jag ville bara ha vääärme.
Idag är jag nöjd med dagen, och även så vintern. Jag och fadern min skulle åka längdskidor. Hoppsan. Första gången i år, och bara för det så gick det mesta emot. Först ville inte bilen komma uppför backen, så då fick vi byta bil. Den var lite vänligare så den tog oss hela vägen till spåret. Väl ute på det idag ganska så hala skidspåret så gick en av mina skidor sönder, efter nästan hela 1 km. Eftersom jag inte har uppnått då-man-får-göra-typ-allt-åldern ännu, och alltså inte kunde köra bil hem så löste vi problemet så att jag fick pappas skidor och han körde hem. Okej, det var ju inte en lösning på problemet, jag fick ju åka skidor men inte pappa. Men har man en för snäll pappa med en för maktkrävande dotter så slutar ofta situtioner så. Dottern får göra det roliga, och föräldern får nöja sig med... ja, inte vettja.
Så jag åkte hela 7 km på egen hand, vilket var ganska så otroligt. Jag skulle aldrig ha fått för mig att åka ut i skogen helt på egen hand om det inte hade varit så att jag blivit dumpad där. Vilket jag var. Men det var en finfin tur, kom till vacka Kullsta Fäbodar och fantiserade om diverse älvor och troll (och vampyrer) som kanske kunde finnas där. Efter att jag lyssnat på tystnaden ett tag så slutade jag hoppas att sånna varelser finns (även fast det skulle vara ganska så coolt ifall de gjorde) och insåg att jag var helt själv mitt ute i skogen. Då blev jag lite skraj. Sedan tittar jag på en skylt som visar att det är några km kvar innan civilisationen visar sig. Då blev jag ännu lite skrajare och åkte iväg i full fart. Eller, jag ville att det skulle gå i full fart. Men har man teknik som jag-vet-inte-vad och rädd för nedförsbackar så går det ganska så väldigt långsamt.
Det kom en nedförsbacke sen.
Just nu längtar jag inte ihjäl mig till sommaren, vilket känns bra. Dock så pratade jag med syster på andra sidan jordklotet igår. Hon sa att hon kanske ville hänka med till Ungern i sommar, då blev jag glad.
Sedan sa hon att vi borde följa med till Paris i vår, och paddla kajak i Stockholm i sommar. Ja hej på mej stenrika ungdom, jag har ju pengar till både sju sju converse, fem festivaler och fyra utlandsresor.
Önskar jag hade. Men det gäller alltså att lära sig att priotera och spara i vår då. Typ dagens, månadens och årets utmaning. Men jag gillar utmaningar, tur det.
Bilder kommer att dyka upp på denna blogg, för er inte så läsglada typer. Och även filmklipp med sminktips av Toviiees och moi. Något att längta efter I can tell. I alla fall om man föredrar foundation brun som bajs och läppar vita som snö (idomin).
På återseende!