elin

För någon dag sedan ville jag ha allt som inte hade något att göra med snö, kyla och täckbyxor. Jag ville ha varma sommarkvällar, lyssna på livemusik i en trång och varm publikmassa, gå på torra grusvägar och jag ville bara ha vääärme.

Idag är jag nöjd med dagen, och även så vintern. Jag och fadern min skulle åka längdskidor. Hoppsan. Första gången i år, och bara för det så gick det mesta emot. Först ville inte bilen komma uppför backen, så då fick vi byta bil. Den var lite vänligare så den tog oss hela vägen till spåret. Väl ute på det idag ganska så hala skidspåret så gick en av mina skidor sönder, efter nästan hela 1 km. Eftersom jag inte har uppnått då-man-får-göra-typ-allt-åldern ännu, och alltså inte kunde köra bil hem så löste vi problemet så att jag fick pappas skidor och han körde hem. Okej, det var ju inte en lösning på problemet, jag fick ju åka skidor men inte pappa. Men har man en för snäll pappa med en för maktkrävande dotter så slutar ofta situtioner så. Dottern får göra det roliga, och föräldern får nöja sig med... ja, inte vettja.

Så jag åkte hela 7 km på egen hand, vilket var ganska så otroligt. Jag skulle aldrig ha fått för mig att åka ut i skogen helt på egen hand om det inte hade varit så att jag blivit dumpad där. Vilket jag var. Men det var en finfin tur, kom till vacka Kullsta Fäbodar och fantiserade om diverse älvor och troll (och vampyrer) som kanske kunde finnas där. Efter att jag lyssnat på tystnaden ett tag så slutade jag hoppas att sånna varelser finns (även fast det skulle vara ganska så coolt ifall de gjorde) och insåg att jag var helt själv mitt ute i skogen. Då blev jag lite skraj. Sedan tittar jag på en skylt som visar att det är några km kvar innan civilisationen visar sig. Då blev jag ännu lite skrajare och åkte iväg i full fart. Eller, jag ville att det skulle gå i full fart. Men har man teknik som jag-vet-inte-vad och rädd för nedförsbackar så går det ganska så väldigt långsamt.

Det kom en nedförsbacke sen.

Just nu längtar jag inte ihjäl mig till sommaren, vilket känns bra. Dock så pratade jag med syster på andra sidan jordklotet igår. Hon sa att hon kanske ville hänka med till Ungern i sommar, då blev jag glad.

Sedan sa hon att vi borde följa med till Paris i vår, och paddla kajak i Stockholm i sommar. Ja hej på mej stenrika ungdom, jag har ju pengar till både sju sju converse, fem festivaler och fyra utlandsresor.

Önskar jag hade. Men det gäller alltså att lära sig att priotera och spara i vår då. Typ dagens, månadens och årets utmaning. Men jag gillar utmaningar, tur det.

Bilder kommer att dyka upp på denna blogg, för er inte så läsglada typer. Och även filmklipp med sminktips av Toviiees och moi. Något att längta efter I can tell. I alla fall om man föredrar foundation brun som bajs och läppar vita som snö (idomin).

På återseende!

Med två själar från vår underbara musikklass som sitter och spelar piano bakom mig sitter jag och funderar. Obs, för att tydliggöra, tidigare mening innehöll lite ironi. Vår musikklass har världens sämsta sammanhållning och vilka ca 1/3 går att umgås med. Alltså, inte en underbar klass. Men som tur är finns det några riktigt goa typer att umgås med, t ex de två typer som nu sitter myser vid (med?) pianot. 

Ikväll smäller det. Okej, det där var en överdrift. Ikväll kommer vi att skapa skratt (åt oss) och funderingar som "vad fan är det här?" på Stortorget. När vi började med att öva inför den här föreställningen så tänkte jag att det här kan ju bli riktigt bra. Men nu, ja nu vet jag inte riktigt. En lite smakprov på vad den kommer att innehålla kan jag iaf bjuda på, bland annat en kärlekssång på persiska (?) och en flaskorkester. Förmodligen tidernas första flaskorkester som intar Stortorget. Men jaa, vem vet, det kan ju bli värsta succéen. Om så inte så lär det iaf bli roligt!

Mycket av allting den senaste tiden har medfört många funderingar. Till exempel vad ska man göra med livet? Är det meningen att man ska ta överdoser av socker i olika former för att orka engagera sig? Eller tillbringa tiden framför alla dessa youtube-klipp och avlida av skratt? Gaaah, man blir ju nästintill hjärndöd av alla dessa intellegetna funderingar.

Appropå skratt. Om man vill skratta så rekomenderas starkt World tour of SKåne med Johan Glans. Vilken kille. En kväll med denna ger mer mycket mer än en timme på ett oftast kvavt gym.

Alltså. Menar att man skrattar så mycket åt hans skämt att man får träningsvärk, i magen. Precis. Så menade jag.

Har funderat på om det man ska börja med lite bilder denna så ofta uppdaterqde blogg. Hm...
Eller nej förresten, det kan ju bli så ytligt då. Det vill vi ju inte.