pinsamhetens bekännelse

Något pinsamt är när man på smidigaste sätt ska försöka köra ut cykeln från cykelstället bredvid Paus, men istället så visar sig klantigheten och man lyckas välta tre andra cyklar som dominobrickor. För att verka så oberörd som möjligt av händelsen så tittar man ner på ens fötter och svär tyst och hoppas att ingen såg. Man övertygar nästan sig själv om detta, ända tills man känner hela Paus uteserverings blickar och fniss i ryggen.

Eller så är man bara så himla duktig på att inbilla sig att folk såg, skrattade och stirrade. Även fast de kanske i själva verket knappt märkte en förvirrad och klantig blondin som inte kan köra ut en cykel från ett cykelställ utan att orsaka en scen.

Och självklart så stannar man kvar och lyfter upp cyklarna, även fast man i själva verket bara vill cykla där ifrån på ett jädrigt snabbt, smidigt och diskret sätt.

I alla fulla fall, det var ganska så pinsamt.

En annan pinsam sak är när man säger:
-JAG ÄR DYR! Samtidigt som man tittar ner på det som finns innanför behån.

Oj oj, någon mer som ibland tänker en tanke som "Herreguuud, vem är jag och vad gör jag?!" ?

Inte? Nähä.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0