elin

Efter två hårda men roliga dagar på basketlägret så hade man en ganska så trashig röst igår. Det är typ hårdare att hålla koll på barn än att gå på festival, typ. Iaf om det är barn som inte direkt gör vad man säger, därav dålig röst. Men aja, grymt kul iaf. Dock så hade jag och Sofia stans sämsta planeringen, vi började planera vid midnatt båda kvällarna, vilket resulterade i ett flamsigt resultat till basketbarnen. Men aja, de hade ju kul, huvudsaken!

Och nu har jag stått i landet i ulltröjan och plockat den kommande veckans middagar. Gött, lite jord och lantliv kan ju inte skada när man lär fastna i stan ett bra tag framöver. Och, det bästa, kommer tjäna grymt på att inte handla nån mat, gött gött.

Medan mum och Hanna softar runt i Italien så har jag för första gången varit enda födelsedagsbarnet för dagen, speciellt. Towe och Jocke var hemma en snabbis i helgen och hade med sig en present, vilket man blev aningen paff över. Även de som seriöst lever på att mobba mig har väl en snäll sida ibland, tänkte jag. Men näe, icke. Fick en vinflaska, vilket man får tycka är en bra present, men den ska förvaras av mamma och pappa tills nästa år (!!). De hade sann skadeglädje åt att man bara blev sjutton.

Om en kanelbulle senare så har man energi för att packa, vilket kommer gå på en kvart. Det är ju bara att ta reda på grejorna i vårt välsorterade hus, eftersom allt ligger prydligt kvar där man sist la det.
Mmm, älskar vårtat hus som inte alls påminner om Röda Korsets kläder- och diverse insamling.

Och imorgon börjar allvaret igen. Eller?
På återseende!