elin

Jag tänkte skriva att jag har glömt bort mitt lösenord till bloggen. Men då skulle jag ju inte sitta här. Clever.

När vårsolen hade börjat våga sig fram för några dagar sedan så satt vi som så många andra i här i staden på det omtalade stortorget och frossade i solen som varit så frånvarande under vintern (varför liksom? om solen sken hela vintern så skulle ju inte folk bli deprimerade på grund av mörkret. dumt). När vi sitter där ganska så glada så kommer det två män och går uppför trappan bredvid oss. Inget mer med det egentligen, män/gubbar/pojkar har väl gått där innan. MEN! Mina ögon faller på en av männen, som ser bekant ut på något sätt. Jag börjar tro att jag vet vem det är men är inte helt säker tills... jag hör hans röst.

VANHEDEN! Det var vanheden i Jönssonligan! (dock lite äldre och inte med lika snygga korta byxor som i filmerna) 

Ni som inte tycker att det är coolt kan jag ju bara prenta in i ert medvetande att det är det. Jävligt coolt.
Jag och Stina blev blev lite hyper åt detta så vi ringde runt till lite folk och skröt om att vi sett den coolaste filmkaraktären ever. Och till de andra i vårt sällskap som inte tyckte att detta lika häftigt kan jag ju bara ge en mupp-varning på.

Till tanke på Rebecca som är hemma och inte är kan vara här och skratta åt allt vittra-folk ska här skrivas ett boktips till denna flicka: Twlight (jag vet att du vill läsa dem, och jag vet att du tycker Robert Pattinson är snygg. Det är bara att inse, du kommer falla dit och bli helt fast i dem, som alla andra girls i världen) hö-Hö.
Vi saknar dig!