the song of huuuumor

Med två själar från vår underbara musikklass som sitter och spelar piano bakom mig sitter jag och funderar. Obs, för att tydliggöra, tidigare mening innehöll lite ironi. Vår musikklass har världens sämsta sammanhållning och vilka ca 1/3 går att umgås med. Alltså, inte en underbar klass. Men som tur är finns det några riktigt goa typer att umgås med, t ex de två typer som nu sitter myser vid (med?) pianot. 

Ikväll smäller det. Okej, det där var en överdrift. Ikväll kommer vi att skapa skratt (åt oss) och funderingar som "vad fan är det här?" på Stortorget. När vi började med att öva inför den här föreställningen så tänkte jag att det här kan ju bli riktigt bra. Men nu, ja nu vet jag inte riktigt. En lite smakprov på vad den kommer att innehålla kan jag iaf bjuda på, bland annat en kärlekssång på persiska (?) och en flaskorkester. Förmodligen tidernas första flaskorkester som intar Stortorget. Men jaa, vem vet, det kan ju bli värsta succéen. Om så inte så lär det iaf bli roligt!

Mycket av allting den senaste tiden har medfört många funderingar. Till exempel vad ska man göra med livet? Är det meningen att man ska ta överdoser av socker i olika former för att orka engagera sig? Eller tillbringa tiden framför alla dessa youtube-klipp och avlida av skratt? Gaaah, man blir ju nästintill hjärndöd av alla dessa intellegetna funderingar.

Appropå skratt. Om man vill skratta så rekomenderas starkt World tour of SKåne med Johan Glans. Vilken kille. En kväll med denna ger mer mycket mer än en timme på ett oftast kvavt gym.

Alltså. Menar att man skrattar så mycket åt hans skämt att man får träningsvärk, i magen. Precis. Så menade jag.

Har funderat på om det man ska börja med lite bilder denna så ofta uppdaterqde blogg. Hm...
Eller nej förresten, det kan ju bli så ytligt då. Det vill vi ju inte.


hejjagkanalltomnyttignäringsrikochbramat

Åh! Jag sitter och letar efter den där dokumentären om Woodstock som gick på SVT för ett tag sen, eller jättelänge sen. Kom inte ihåg när den gick. Men, jag hittar den inte! Den finns inte på SVTplay, vilket den borde göra... Jag menar inte dom där tre avsnitten som gick nu innan jul, utan det var en dokumentär om Woodstock.
Blää.
Jag tänkte göra makaronipudding av dom fantastiska goda tre-minuters-makaroner vi gjorde häromdagen (det blev till en stora klump som typ ingen ville äta. Hur kan man misslyckas med tre-minuters-makaroner?) Letade upp ett recept, skulle vara i ugnen typ 40 min. Det lät länge. Jag orkar inte vänta och jag kan inte se woodstock dokumentären. Humör=dåligt.
Alltså, jag ska nu äta, antingen, den totalt underskattade maträtten fil med havrefras, eller den näringsrika rätten nudlar med sweet chili sås.
Fortfarande, humör=dåligt.

ordalös

Omkring 50.000 döda och tre miljoner är skadade eller hemlösa.
Tre miljoner! Det går inte att fatta. Och hela huvudstaden är näst intill helt förstörd.
Jag sitter och läser på DN:s hemsida, och det är tydligen katastrofläge där det är brist på i princip allt.
Och förmodligen så förstår man nog inte hur hemskt det egentligen är där.
I Haiti alltså, som nog ingen kan ha undgått att missa. Det här landet var tydligen ett av det fattigaste länderna i världen innan. Tänk konsekvenserna av denna jordbävning.
Vet inte vad man ska säga, blir bara så jädra rädd.
Gå in och läs på DN.

till en bättre tid

Jag anar att hämd är påtänkt av någon. Förmodligen ligger jag lite lagomt risigt till, och jag säger bara, facebook kommer att orsaka en skämmig död.

Typ.

Och, jag tycker att Ida och Hanna bör bilda en klubb: Vi som ogillar vår födelseort, vill flytta till en varm och större ort, och där folk har ett nämnvärt större intresse för kläder och lookbok. Eller, där det går att finna en krets som har ett större intresse.

Vi har just nu en lång håltimme som vi, som vanligt, utnyttjar till betydelsefullt skolarbete.
Inte rikigt. En lusläsning av bloggar sker istället, eller av vissa, uggleögon på lookbok.


en vecka senare

Igår kväll, eller ja igår natt, kl var runt två, så låg jag i min säng och pratade, skrattade och drog dåliga skämt med Hanna som ligger typ vägg i vägg i samma rum (förstod ni?). Med jämna mellanrum så avbryter mamma argt vårt så kallade samtal för att påminna om att vi måste vara tysta eftersom att det finns dom som försöker sova. Anledningen till att vi inte kunde sova, eller iaf jag, var förutom att vi var så trött att vi skrattade och pratade för mycket var att jag var döhungrig. Jag låg där och kände att jag bara måste äta, nu, och det enda jag tänkte på var mat med stort M. Sen så började jag tänka på någon film där en kille får ett stort glas mjölk och ett fat med tre chokladkakor på av sin mamma. Alltså, då.... ja, ni fattar, jag var hungrig så jag kunde inte sova.
Så när jag ligger där i min säng och säger oerhört viktiga och välformulerade meningar om hur hungrig jag är i stil med: "Åååh jag kan inte sova, jag måste äta nu!", så säger Hanna tidernas klyftigaste mening:
"Åååh jag kan inte sova, jag måste raka benen!"
"Öhö VA?!"
Efter det säger hon något ännu klyftigare, men det nämns icke här. För om jag inte skulle ha dött av hunger då (obs, jag orkade verkligen inte gå ner för hela trappan  till köket och äta nått) så var jag definitivt nära att göra det på grund av skratt. Ohohoh! Det skrattet förlängde helt klart livet!
Sen så åt jag en macka och tänkte på ett roligt inlägg från Tjuvlyssnat och sen så somnade jag snabbt.

jul och tankar

Jag sitter nu och lyssnar på finfina låtar av konstigt nog ganska okända Matt Costa, och har två röda ljus bredvid mig i ett hus som ligger i tystnad då de andra har gått och lagt sig. Om det inte vore för att jag fram till klockan fyra idag livnärde mig på kakor och bakverk i raskt takt med kusiner och familj så skulle jag nu ha mått mer än bra. Men sedan begavs det till Gevåg och middag hos Slingers, och även där åt man på i rask takt. Så för stunden ligger formen på noll på en skala ett till tio, speciellt eftersom jag inte har gjort någonting idag när jag inte orkade på grund av gårdagen, Nyårsafton. Det blev inte alls en jättesen "röj" kväll, men man blir ju helt slut för minsta lilla nu på lovet. Men det var en helt okej nyårsafton, först mat med kusinerna och sedan till kompisarna.
Som vanligt är här dålig uppdatering. Men, vad skadar det? Det finns gott om bloggar och andra ställen på nätet där människor uppger tankar, bilder och information om sig själva och andra. Ibland älskar jag det, att bara kunna sitta läsa om allt roligt, hemskt eller underbart som har hänt. Men faktum är att man i princip kan ha hela sitt liv i denna kära burk, vilket ibland kan kännas grymt sorgligt.
Så, dålig uppdatering på bloggen eller facebook är ingen undergång. Tänk vad mycket man ska ha att prata och berätta för varandra nästa gång man ses, eftersom man inte har kunnat tagit reda på det genom facebooks statusuppdatering.
Och, just nu är det något av det mysigaste på hela året: juletid, ett nytt år och lov! Mmhm, we like!

.

Efter lite klagomål på min design så har jag nu bytt till en annan, dock en orginaldesign. Grymt ful den med, men förmodligen lite bättre än mitt och Toves mästerverk...

sex minuter gör skillnad

En kompis skriver en blogg on hennes bror, vilket jag tycker verkar grymt kul. När jag fick veta det första gången blev jag lite inspirerad, jag har ju som några syskon som man skulle kunna skriva om...

Men vem av dem vore det bäst att skriva om då? Efter att ha konstaterat att två bor långt bort och jag endast träffar dom ibland, och vår kära bror (som skulle vara grymt kul att ironisera lite över) träffar jag bara på helgerna, så är det bara kära tvilling kvar.

Hanna är sex minuter äldre än mig, vilket man har fått höra sedan barnsben. Dessa sex minter har hon som alltid dragit nytta av kan man säga (utan att hon egentligen har tänkt det tror jag). Från att vi var små och gick hos dagmamman och då hon kunde peka på min tröja och säga att den skulle hon ha, och jag gav lydigt den till henne som hon sa, så har jag oftast varit den som hamnat i underläge.
Tror att jag (tror, jag vet) är den lite mesigare när det gäller och Hanna den lite tvärtemot, som inte direkt backar undan för lite käftbråk eller liknande. Alltså, hon kan ha ett litet "bitchbeteende" ibland, med eller utan så kallad påfriskningsdryck. Nu låter det som att Hanna är värsta, ja något, men de som känner henne fattar vad jag menar.
Jag har nog förmodligen uppfattats som tidsplaneraren och den ordningssamme av oss vilket förmodligen även syntes i skolan lite grann, men kan ju med säkerhet tala om att jag inte är den smarte av oss. Hon är betydligt smartare än, ja hon är smart. Men, till skolan, hon har nog inte samma tålamod som vissa lärare kräver (läs: Birger) så det har kanske inte synts så mycket, typ. Och en viss lathet spelar väl även in på det, att hon inte visar sin smarthet menar jag, haha (låter som jag verkligen trycker ner henne nu, det gör jag ju verkligen inte... haha eller JO).

Idag är det liksom lite ombytta roller, jag har lyckligtvis någon form av äganderätt på hennes kläder och tidsplanneringen är också lite ombytt, eller kanske inte, det är nog fifty fifty på det.

Men tråkigt nog så är man fortfarande i underläge.

Fortsättning följer.

Alltsåååå, jag kommer på värsta roliga grejerna jag kan skriva... men ska nog börja lite mjukt och inte dra på alltför mycket (det här inlägget blev faktiskt lite snällt, faktiskt).


med en orange fåtölj vid min sida

Är nu hemma hos Rebecca i hennes coola retrolägenhet med de andra. Bekvämt att bli bjuden på mat må jag säga.

Skippade lördagens maskeradfest i stan förresten, så nu ligger den oanvända nyckelpigahatten hemma som prydnad, typ. Lite tråkigt att man inte iddes åka in till stan, men grymt skönt att vara hemma efter veckans resa och fredagskvällen.

Nu är vi tydligen på språng till Idas lägenhet som ligger typ runt hörnet. Och det känns att det är första dagen på lovet nu, tröttheten närmar sig. Och speciellt när det är en till vecka likadan som de andra, nästan.
Hade!

(Har överträffat mig själv genom att skriva två inlägg här på bara några dagar, ha.)

maskerad eller vad

Höstlovet. Beslutade för att följa med syster tillbaka till Oslo förra helgen när hon var hemma på besök. Så på måndagen tog vi tåget till Tronheim för att sedan åka natttåg till Oslo, och på tisdagsmorgonens tidiga timmar kom vi till Towes och hennes kompisars så kallade kollektiv. Där var vi ett tag innan vi gick ut på stan och för att sedan träffa syster 1...2 ( vem är vem?) som jag sovde sedan sovde hos, i deras så kallade råtthål. Ha ha.

Oslo är en grymt fin stad, och till skillnad från nästan alla andra städer jag varit i så blev man inte less efter att ha varit där en dag. Förutom att det är en aning kaotiskt i stan, enligt mig iaf, med vägar som inte går som vägar och torg som tydligen inte är torg utan just vägar. Så ibland var det nästintill självmordsförsök att gå på stan när man går och dagdrömmer och tror att man är i ödsligheten Hammarstarnd där bilarna inte direkt kommer tätt efter varandra, och där det verkligen inte finns nån tunnelbana som kommer dundrandes. Men förmodligen är det väl en själv som må ta och lära sig att det finns något som heter trafik, och att träna upp sitt lokalsinne så att det blir bättre än en guldfisks vore nog något att lägga tid på.

Och appropå lokalsinne, jag gick vilse, rejält vilse. Hamnade på nån gata som jag inte tror räknas till den tryggare delen av stan, men efter att jag hade frågat x antal personer efter vägen (förstod inte vad hälften av dom sa, måste verkligen börja lära mig att förstå norska) och en promenad som förmodligen hade förstört en stegräknare så hittade jag tillbaka civilisationen och såg förmodligen inte ut som en vilsen och förvirrad turist längre, vilket jag var men ändå.

Men jag gillade Oslo, kände att det var grymt skönt att få åka bort rensa skallen ett par dagar, inte för att om jag vet om jag har så mycket mindre i huvudet nu, men jaja.

Nu ska jag väl förmodligen fixa min maskeraddräkt inför kvällen, eller bara om jag kommer in till stan förresten... Har inte nån större lust att springa runt på Hammarns alla maskeradfester (läs:inga) som den lilla insekt jag ska vara.


hemma

Hemma igen, hemma i Hammarstrand, vilket känns väldigt skönt. Stan är helt okej och jag klagar inte, men tacka vet jag hemma. 

En vecka avklarad och det känns faktiskt väldigt bra än så länge, med skolan och allt annat. Och flyttar förhoppningsvis in i lägenheten imorgon, och det blir nog bra det med.

Läste i tidnigen om alla nya program och såpor som ska börja i höst, och jag funderar nu på om det verkligen blir så hemskt utan TV? Det känns faktiskt inte så, får nog mycket tid över till annat kul.
Fast ja, det är nog skönt att ha en TV ibland. Men nu när fallet inte är så får man väl tacka sig lycklig för att min mormor har kikare i sitt fönstret så att man kan kika över på grannens skärm ibland, om man nu skulle känna för det.

Nu ska jag gå ut och försöka få en gnutta sol och värme innan det är höst och mörkt och alla jagar älg. Och andra sidan så är det ju bara mysigt när det börjar bli mörkt, med alla ljus och även alla reflexkepsar som syns i skogen denna tid på året. För övrigt jagar jag varken älg eller använder reflexkeps, men ändå. 
Hade! 

en sommar, denna sommar.

Okej. Back to buisness again. Mindre än två dagar kvar på detta sommarlov, jag tror jag fäller en tår.

Eller näe, visst är det sorgligt, men man kan inte leva efter sommarens tidslösa lagar hela tiden då det tydligen hör till plikten att gå i skola. Kanske inte en så dum plikt i och för sig, men just den plikten svider lite nu när det enda man vill göra bara är att få vara och leva efter just dessa tidlösa lagar.
 
Men jag hoppas, hoppas verkligen, att allt detta blir bra. Och när jag nu hoppas så mycket så känns det nästan som att jag vet att det blir bra.

I alla fulla fall (internskämt mina systrar) så är man precis tillbaks från Skåne. Nästan en vecka har spenderats i syd där kullar kallas för berg och där man kan lukta sig till det oändligt vackra havet. Och jag säger ju bara det, tacka vet jag havet istället för denna sorligt kalla badplats här i norr som kallas för älv. Det sjuka är att, hur kallt det än är i älven så hoppar man ändå i till slut bara för att få bada. Men nu har jag ändå badat tillräckligt för iaf en vecka framåt då mitt hår fortfarande luktar salt.

Sammanfattning av detta sommarlov- eller nej, faktiskt inte, ingen sammanfattning. Jag har gjort det jag har gjort och det som är ogjort är just bara ogjort, och så är det med det. Är lycklig och glad för det som har varit och fortfarande är denna sommar, och det som inte går att pricka av på min och Toves lista över saker vi skulle göra den här sommaren, det går förmodligen att pricka av vid något senare tillfälle. Och jag är rätt så nöjd med det ändå, det som har uppnåtts, även fast vi inte har gjort någon Pamela Andersson/skräck film ännu. Jag skulle förmodligen bara ha fått mardrömmar av den ändå.

Fylleper

Satt och läste nån tidning för nån dag sen där det stod om en grävling. Någon trodde att den hade hittad en död grävling på vägen, men näe så var inte fallet. Grävlingen hade tydligen ätit jästa körsbär och hade då helt enkelt blivit full. Men den var tydligen inte bara lite berusad, utan den var så pass full så att den "däcka" på vägen. När man då insåg att det inte var en död grävling utan en full grävling som man hade hittat så hade man dragit ner den i ett dike så att den fick sova ruset av sig. Illa för grävlingen må jag säga, även fast det lät lite halvroligt.
Förmodligen första, och kanske sista, gången som man fick höra talas om en full grävling.

Och detta sommarjobb är ju lite av det bästa jobb man kan ha. Jag menar, vi spelar några låtar, blir sedan bjuden på fika (en fika för varje spelning) och sedan bär det av till nästa ställe som ska underhållas vilket oftast innebär en stund i "turnebussen" och det blir ju då lätt en liten slummerstund.
Alltså. Musik, kakor, kaffe och sovstunder på arbetstid- kan det bli bättre?

Men det finns ju alltid en baksida av allt. I detta fall är det att man förmodligen har ökat med x antal centimeter i midjemått när detta jobb är över.
PANIK.

Jaja, nu tittar det fram en liten solstråle mellan alla dessa gråa moln, så nu begär det ut genom ytterdörren.
Hade!


.

Jag har prövat mig fram, gissat och letat efter något litet hjälpmedel som skulle kunna vara till någon hjälp, som t ex en bok. Men jag fattar fortfarande inte.

Hur spelar man tvärflöjt?

Jag hade bestämt mig för att gå upp tidigt idag och göra något som skulle kunna räknas till nytta. Så jag vaknade typ åtta, uppdragen av mamma som förklarade att jag skulle göra något. Men jag kommer inte ihåg vad eftersom jag var inne i nån slags koma då. Så eftersom jag kände som att sängen var min enda vän för tillfället så gick jag upp och la mig igen.
Vaknade några timmar senare och gick ut och gjorde nytta genom att mata de studsande ulltussarna.
Och helt plötsligt är halva dagen borta och jag har gjort väldigt lite. Aja.

Ska göra ett till försök att få ut något enstaka ljud ur den där flöjten. Inte för att jag tror att man lär sig att spela på en dag, men något ljud ska det väl komma ändå. Det lär ju knappast räknas till nytta men ändå.

Vem bestämmer vad som är till någon mening föresten?


En av lyckans tid är över

Nu är det slut, finito, helt enkelt över.

Okej inte riktigt, men tiden på A-O är över. Som har varit en helt underbar tid! Och även fast jag inte har den minsta lust att flytta till hösten för tillfället så hoppas jag att även det blir en bra tid. Men det återstår ju att se hur det blir, för just nu är det andra dagen på sommarlovet och man har en hel sommar framför sig- och det regnar. Suck. Men faktiskt så gör det inget, det må ju regna nån gång.

Men till fredagen.
Efter att man hade kramat om alla och skrikit rösten av sig så man lät som en och annan trettonårig pojke i målbrottet så blev det middag med lärarna på skolan. Helt klart en stund värd ordet roligt med stort R!
Sedan blev det Hammarn med lite musik, ett tappert försök till att fylla fontänen med skum, några turer med en partybuss och en tur upp på Konsumtaket.
En ganska lyckad kväll.

Ska inte vara dyster nu (lite efter i tiden och skrivandet) men man får en litet irritationspunkt på hjärnan när en hög politiker med främlingsfientliga åsikter  flyttar in i EU-parlamentet. Som tur är de inte så många utan bara några fåtal, men lika hemskt är det för det. Det är lite svårt det här, med vad man tycker och vart man står, men med säkerhet står iaf inte jag till höger hand i hand med moderaterna och deras kompanjorer.

(Ovanstående passar inte riktigt in i här bland känslor med lycka och saknad, men det får stå där ändå).

Nu måste jag avsluta här innan jag börjar tittar på bilder från gårdagen och blir helt tårögd och allmänt töntig när jag inser hur mycket jag kommer sakna alla.

hej på återseende

Min gitarr sviker mig, tiden sviker mig och även hjärnkapaciteten och energin sviker.
En jädrans tur att man klarar sig ändå, till en viss del iaf.

Jag funderar på att inskaffa ett par nya glasögon, ett par sånna där med gummisnören runt omkring, så dom sitter. Så att jag kan göra två saker samtidigt, som att dricka vatten och ringa en vän samtidigt. Men förmodligen så lär väl mina manliga hormoner visa sig då. Så börjar med att dricka vatten först och ringa en vän sen.

Och tiden går fort, väldigt fort. Hann inte blinka och plötsligt är det grönt ute.
Jag trodde fortfarande jag väntade på våren.


skärpning

Må ju ta och ta tag i saker. Som att skriva blogg och att inse vad som är rätt och fel. Det sistnämda kommer ju att ta sin tid, och det lär ju alltid komma nya saker som man inte vet om det är rätt eller ej.

Vi ska skriva ett eget arbete i SO, och jag tog mig en lång funderare när jag skulle försöka komma på vad jag skuule skriva om (om man ska tolka den där meningen låter jag som en tråkig person som har lite att göra, hö). Men iaf, kom på några saker och frågade även pappa om förslag och han utvecklade det till: jag skulle rita en stor gris som åt en sojaplanta och en kines som rodde över till Argentina och hämtadde fler sojaplantar till grisen, det skulle vara framsidan. En gissning på vad det var för förslag till arbete? Näe, kunde väl tro det.
Men slut om bloggandet om förslag till skolarbete, må ju finnas något bättre att skriva om. Till exempel att jag borde skärpa mig vad gäller allt som har med mobilen att göra, tex som att svara och ringa upp (detta efter x antal arga blickar och ord från en vän som har börjat tröttna vad gäller mitt aktiva-mobil-jag skulle jag tro). Skärpning på den fronten, eller förresten, på allt som har att göra med batteri och sladdar och diverse.

Min bror gnäller på mig att jag måste diska, eftersom jag tydligen aldrig gör någonting enligt honom (observera, han är nio år och ger mig redan order). Detta tyder ju gott på nästa års flyttande, jag trodde ju att disken försvann av sig själv och att det står en tre-rätters middag framdukad varje kväll (drömtänk). Tacka vet händig syster.

Finns tydligen ekologiska geléhjärtan på ICA nu, och till och med på ICA Hammarn. Som man har väntat på denna dag, eller nja, men grymt bra iaf.

the end

Allt detta är irritersamt värre, precis allt. Okej inte riktigt allt, men nästan allt som står i utrikes i DN just nu (kanske inte just nu heller, ofta är kanske ett bättre ord). Puckon.

Detta lov håller på och närma sig sitt slut och jag har inte gjort allt det som jag skulle. Jag har inte sett tillräckligt med filmer, bakat för få kladdkakor (eller ingen ska jag väl säga, men man har ju inte direkt fått brist på socker för det) och knappt läst ett kapitel i en bok. Katastrof. Men som tur är har man gjort många andra roliga saker, typ träffat grymma vänner och insett gång på gång hur underutvecklad hjärna man har, jag har. Och andra saker med, som att bränt sig på en idiotiskt kaffepanna som jag inte ser någon mening i att ha kvar.

Solen och ytterdörren lockar, ska ut och göra nytta och berömma vår shettis för att han brytits sig ut mer än tre gånger idag och gett pappa honom anledning att kalla honom  icke så trevliga saker när han för (tappat räkningen) vandaliserat hans grönsaksland. 

Och åter igen, vilka puckon. Tur att det finns andra saker att göra än att upprepa det ordet, som att studsa en boll.   


ett nytt år

Gott nytt år till er alla!
Ett år är förbi, ett nytt är på ingång. Och listan är lång på vad som ska göras detta år (eller som jag vill göra), en lista med grymt roliga punkter. Sen är det ju kvar att se om man kan bocka av dessa punkter på listan som gjort eller ogjort. Eller så struntar man i att fundera ut saker som man vill göra år 2009, och nyårslöften och diverse, då blir man ju inte besviken. Äh, det lär ju kvitta ändå. 

Och må ju tacka alla för en  grymt bra kväll/natt, det måste ju bli en favorit i repris:) Klart tummen upp! Tänker dock inte skriva några detaljer, det blir för många, höhö. Men som sagt, lyckad kväll:)

Som sagt, ha ett bra kommande år, eller, god fortsättning!

.,

Dagens mening:
"Rumpan... är som hela gudomligheten!" 

Towes förklaring till när det heter rumpa, tror jag.

Jag har ingen som helst klarhet i vad som händer på Nyår, vart, när, hur? Vi kan ju typ komunicera med varandra om vad det blir, alltså ni som kände er träffad av tidigare mening, och förmodligen vet ni vilka ni är:-)

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0