elin

Okej. Back to buisness again. Mindre än två dagar kvar på detta sommarlov, jag tror jag fäller en tår.

Eller näe, visst är det sorgligt, men man kan inte leva efter sommarens tidslösa lagar hela tiden då det tydligen hör till plikten att gå i skola. Kanske inte en så dum plikt i och för sig, men just den plikten svider lite nu när det enda man vill göra bara är att få vara och leva efter just dessa tidlösa lagar.
 
Men jag hoppas, hoppas verkligen, att allt detta blir bra. Och när jag nu hoppas så mycket så känns det nästan som att jag vet att det blir bra.

I alla fulla fall (internskämt mina systrar) så är man precis tillbaks från Skåne. Nästan en vecka har spenderats i syd där kullar kallas för berg och där man kan lukta sig till det oändligt vackra havet. Och jag säger ju bara det, tacka vet jag havet istället för denna sorligt kalla badplats här i norr som kallas för älv. Det sjuka är att, hur kallt det än är i älven så hoppar man ändå i till slut bara för att få bada. Men nu har jag ändå badat tillräckligt för iaf en vecka framåt då mitt hår fortfarande luktar salt.

Sammanfattning av detta sommarlov- eller nej, faktiskt inte, ingen sammanfattning. Jag har gjort det jag har gjort och det som är ogjort är just bara ogjort, och så är det med det. Är lycklig och glad för det som har varit och fortfarande är denna sommar, och det som inte går att pricka av på min och Toves lista över saker vi skulle göra den här sommaren, det går förmodligen att pricka av vid något senare tillfälle. Och jag är rätt så nöjd med det ändå, det som har uppnåtts, även fast vi inte har gjort någon Pamela Andersson/skräck film ännu. Jag skulle förmodligen bara ha fått mardrömmar av den ändå.