elin

Igår kväll kände jag mig som en, ja nån slags zombie. Inte igår på middagen (ridklubben hade 30-årsjubileum igår, femkamp och middag. Superkul, även fast vårt lag inte kom i toppen snarare i botten, men nått lag måste ju hamna där med). Alltså, efteråt när jag kom hem så tänkte jag titta på film men kom inte så långt utan fastna vid datorn. Men jag fastnade inte vid de "vanliga" sakerna vid datorn, utan fastna på youtube, där brukar jag väl fastna men inte med klipp från Lejonkungen (oj, vad många fastna det blev). Fick lust att höra en låt därifrån och efter att jag hade suttit och tänkt på att Lejonkungen måste vara en av de bästa filmer som finns så hade jag klickat mig vidare till några klipp från en musikal där de spelade Lejonkungen. Och då sa jag glatt att det är ju från den Lejonkungen Musikal vi såg i London! Pappa upplyste mig då om att det var det inte, för Brodway ligger ju i USA och inte i London, jaha idiotförklarad och kort lycka på samma gång.  Men det såg exakt ut som den i London så är säker på att de typ gästspelade på Broadway (även fast det inte låter specielt logiskt, det bor ju tillräckligt med människor i USA för att de ska kunna sätta upp Lejonkungen både bra och proffsigt där. För det kan jag lova, det var det i London (blä, vad typ skrytigt det där lät).
Men åh, nu fastna jag här, denna beroende framkallande burk. Ibland så undrar man vad människorna gjorde innan alla eloktronikprylar och sladdar fanns, förmodligen så gjorde dom vettigare saker än vad jag gör nu. Dum i en burk.